Svensk polis har haft svårt att hänga med i utvecklingen det senaste decenniet. För bara fem år sedan ledde till exempel så lite som två av 2124 anmälda fall av dataintrång till en fällande dom. Polisen har varken haft resurser eller kunskaper nog att kunna utreda de brott som anmäls. Det har lett till att allt färre har förtroende polisens möjlighet att skipa rättvisa, och allt färre anmäler numera IT-brott.
Definitionen av IT-brott är enligt svensk lag att det antingen rör sig om ett dataintrång eller ett datorbedrägeri. Datorintrång kan vara när man till exempel bryter sig in i ett säkerhetssystem hos en myndighet för att komma över information, eller där man utsätter en flygplats eller ett sjukhus för en överbelastningsattack för att slå ut dess funktioner. Ett typiskt exempel på datorbedrägeri är så kallad phishing, att skicka ut ett mail till tusentals människor i syfte att få dem att ange sina lösenord eller kontokortsuppgifter, som man sedan utnyttjar för att tömma deras konton eller beställa produkter i eget namn.
Ett problem för polisen är att de personer som utför brotten besitter en så mycket större kompetens än poliserna själva. Även om man anställer poliser med erfarenhet av hackning och säkerhetssystem är risken stor att det sitter hundratals personer med större kompetens framför tangentbord över hela världen och sysselsätter sig med att planera överbelastningsattacker eller att komma över pengar. För många är det en sport för att testa sina kunskaper, för andra är det en del i ett kriminellt levnadsmönster. I takt med att den andel människor som vuxit upp med internet blir vuxna kommer det antagligen bli lättare att anställa poliser med stor erfarenhet och en naturlig talang för att utreda IT-brott, men än så länge ter sig polisens verksamhet på detta område som tämligen amatörmässig.
Det blir dock bättre. Sedan 2015 finns en speciell avdelning vid polisen med syfte om att utreda IT-brott, Nationellt IT-brottscentrum, och allt fler brott klaras upp varje år. Samtidigt ökar ju också brottsligheten så det är svårt att säga hur polisen ligger till. Men att det nu finns fler resurser och mer kunskap hos polisen står klart.
Förutom den rena IT-brottsligheten finns också en stor del vanliga brott som begås med hjälp av internet. Exempel på dessa är bedrägerier, handel med droger, barnpornografibrott, grooming, hot och förtal. Polisen tar emot tusentals anmälningar om dessa typer av brott varje år och bedriver även regelbundna spaningar och övervakningsoperationer för att till exempel identifiera och samla bevis mot de som till exempel delar bilder och filmer med barnpornografiskt innehåll eller bedriver droghandel på nätet. Dessa brott räknas dock inte som IT-brott i lagens mening, utan om en person utnyttjat en minderårig sexuellt över nätet räknas det som våldtäkt.
IT-brott och IT-relaterad brottslighet är svårlösta för polisen. Det räcker inte med att kalla till polisförhör eller att säkerställa bevis på brottsplatsen, här kan alla bevis tyckas raderade, men kan av en skicklig IT-tekniker grävas fram och bli till avgörande bevisning som leder till åtal. Ju mer resurser och kompetens polisen skaffar sig, desto bättre kommer det att gå för dem med att lösa IT-brott i framtiden.
Mer information: https://www.misstänktförbrott.nu.